Den första hejdå-nu-ses-vi-inte-mer-kramen. Det var Birgitta som kramade om mig innan hon gick hem för dagen. Snyftelisnyft!
Här på jobbet har vi kakfest. Pernilla har med sig chokladmuffins, jag har mina chokladbollar och Daniel bjuder på coockies.
Anders Mason var här nyss och förklarade hur illa det ser ut för Anthills framtid. Men det var väl ingen som trodde något annat. Jag frågade varför vi fick lönen för tidigt denna månaden och jag fick svaret att det var för att han var rädd att företaget inte skulle ha råd att betala ut allas löner, pga en klausul i avtalet mellan Anthill och Anthills bank. Den klausulen innebär att finns det pengar på kontot, får banken ta dem och betala av Anthills lån jämtemot banken om de misstänker att de inte kommer att få några pengar. Och eftersom Anthill är involverade med storfräsare som Kronofogden och Diverse Inkassobolag förstår jag om banken börjar darra.
"Om vi kan samla ihop ett kapital på 30 miljoner ser det ljust ut för företaget".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar