Soffan vs Kristendomen

Jag och mormor pratade om religion igår och jag berättade att jag nog var Sveriges största ateist. Hon sa "Ungdomar nu för tiden har inte någon tid med religion. Du kommer säkert att ändra dig när du blir gammal."

Det är möjligt att jag kommer att se annorlunda på religion i framtiden, men hon ville inte ens lyssna på varför jag anser mig vara ateist.

Mormor är kristen, ända ut i fingerspetsarna och det är väl roligt för henne. Kyrkan hjälper säkert många gamla som är ensamma. Jag tycker att kristendomen är löjlig. Jesus var säkert en man som var hög och gick omkring och svamlade och berättade alla saker "han hade gjort". Och sakerna de säger i sina böner sen! "Förlåt", "synd" och underkastelse. Om och om och om igen! Hur orkar man lyssna på sådant?

Jag är ateist eftersom att jag tror på det jag kan se och ta på, inte för att jag inte orkar tänka på religion. Tvärt om, jag tycker att det är rätt intresserant. Jag tror på utomjordningar, monster, spöken och Gud, om någon kan bevisa att dessa existerar. Jag kan inte bara luta mig tillbaka och låta någon försöka ändra min åsikt. Jag tycker att kristendom är bullshit.