Skaffa barn?

Jag och vänner/bekanta/familj diskuterar ibland varför man väljer att skaffa barn och ofta blir jag dumförklarad när jag ställer frågan "Varför gör man det?!". Jag får svar som "Men det fattar du väl själv!" eller "Det är ju naturens gång". Det där med naturens gång förstår jag såklart. Det är väl det livet går ut på; att föröka sig. Men ställer jag sedan frågan "Hur vet man att man vill skaffa barn då?" då brukar jag få svaret "Men det känner man ju".

Då vill jag ställa motfrågan "Vad i helvete menar du med "det känner man?!"?! En ryckning i stortån?!"

Nej jag vet precis hur det skulle bli om jag skaffade barn. Olustigt och obekvämt. Jag vet precis hur diskussionerna skulle bli efter årsskiftet tex.

Jag: "Vad minns du mest av 2008?"
Barnet: "Min barbie som jag fick i julklapp!"
Jag: "Ok. Vad anser du om Lehman brothers? Det blev ju lite jobbigt med tanke på efterskalvet (finanskrisen)."
Barnet: "?! Leka med Pippi?"

Nej jag måste erkänna en sak. Jag hatar att kommunicera med barn. Det är det jobbigaste som finns! Jag känner mig så olustig och kan aldrig komma på något vettigt att säga som är på deras nivå. Jag står liksom bara och skruvar mig och kikar lite misstänksamt på dem.